Intervjuer gjorda av Ulf ”Uffe” Johansson
Rolf ”Rolle” Mattsson
Rolle var med överallt
– Jag är den enda i släkten som sysslar med idrott, sade min farbror Harald ”Lala” Mattsson som var Esbo IF:s ordförande åren 1950-55. Hans rekord i höjdhopp var 176 cm som på 40-talet var ganska hyggligt, berättar brorssonen Rolf Mattsson.
Farbror Harald fick fel. Rolle kom under hela sitt liv att syssla med idrott mer än de flesta. Därtill blev hans yngre bror Leif elitspelare i fotboll. Han spelade bl.a. i pressens lag mot landslaget. Dessutom var han Finlands första juniormästare i badminton.
Friidrottskarriären började med att han träffade Nisse Lindstedt på tåget.
– Jag berättade att jag brukade springa lite grann. Då tog han ett grepp om mitt lår och knep till. Du har kraftiga benmuskler. Du blir en bra sprinter. Kom till Köklax sportplan i morgon så får du pröva.
Så blev det.
Rolle var ingen oäven sprinterlöpare. Hans rekord på en kolstybbsbana är 11.4, en hygglig tid på 1950-talet. Han har ett särskilt minne från en klubbkamp mot Lauttasaaren Pyrintö där han vann över Börje Strand som var landslagsman. Längdhopparlegenden Jorma Valkama deltog också i klubbkampen men hur den slutade minns han inte.
– Nisse ordnade en mängd klubbkamper. Vi tävlade bland annat i Mäntsälä, Lovisa, Mellungsbacka, Tenala och Hoplax (mot Huopalahden Hurjat). Dessutom hade vi klubbkamper i Sverige, Norge och Danmark (Hilleröd).
Rolle, född 1933, har hela sitt liv bott i dagens Esbo Centrum. Under och efter kriget lirade småkillarna fotboll vid branddepån där församlingsgården nu finns. En annan plan fanns invid Skyddskårshuset, sedermera Marthagården och Lindholms Såg. Nu är platsen fylld av järnvägsspår och Esbo torg.
– Förr fanns där ett glasbruk. Då vi föll eller glidtacklade på sandplanen med någon grästuva här och var, kunde det hända att vi fick skärsår på benen efter glasskärvor, minns Rolle.
Hade han inte träffat Nisse på tåget kanske det aldrig hade blivit friidrott. Det hade varit synd, inte bara för den aktiva idrotten.
– Nisse var personen som fick mig att pröva på att vara starter. Han kopplade ihop mig med den ökända Veikko ”Startman” Artman, som var en utmärkt lärare, minns Rolle. Rolle fungerade som starter vid otaliga tävlingar inom den egna föreningen men också i landskamper, Esbo Spelen etc. Rolle skulle komma att göra en lång karriär som funktionär, främst som starter. Han startade 30 år i följd vid Stafettkarnevalens och otaliga andra tävlingar. Det blev så mycket startande att han behövde en kompanjon, Leif Engblom, att dela uppdragen med.
Då reglerna ändrades så att man diskas för bara en ”tjuvstart” blev det lättare men man skall fortfarande vara noga med om någon ”knycker iväg” en medtävlare.
Efter sin idrottskarriär var Rolle också aktiv som ledare inom friidrottsektionen och föreningen i allmänhet. Han fungerade bl.a. under flera års tid som ansvarig för olyckskassan och handhade också om föreningens medaljer. Rolle ställde alltid upp på föreningens arrangemang som t.ex. Solvalla Marschen och han var också medhjälpare under många års tid i gruppen som handhade Esbo IF INFO.
Rolle var aktiv i Esbo Bollklubb.
På sidan om friidrotten spelade han fotboll i Esbo Bollklubb och handboll i Esbo IF och EBK.
Åren 1969-75 var Rolle Mattsson ordförande för EBK, som grundades år 1940 delvis av spelare från IF Bemböle Start, Hörnan i Grankulla och Esbo IF som hade fotboll på programmet under 1930-talet.
Förutom fotboll spelade han vintertid bandy och ishockey på Kyrkträsket och vid branddepån där FBK spolade vatten på sandplanen.
Men det räckte inte med sportandet för Rolle. Kulturen intresserade också. Han deltog i ett flertal teaterpjäser på Fallåker 1950-talet och då det tog slut följde en lång period som funktionär på Falle. Hustrun Margareta kokade kaffe åt publiken medan Rolle dirigerade parkeringen eller stod i garderoben.
Idag lever Rolle ett stillsamt pensionärsliv uppe på Kirstibacken. Problem med fötterna gör att han inte längre kan ställa upp för föreningen.
Men, summa summarum, Rolf ”Rolle” Mattsson har under hela sitt liv aktivt ställt upp i Esbo Idrottsförenings verksamhet.
Christian ”Chrisse” Blomberg
Lätt att få funktionärer
– Utan större ansträngningar fick vi ihop ett hundratal pålitliga tävlingsfunktionärer i friidrott. Om det behövts hade vi utan större ansträngning fått ihop dubbelt fler. Det var främst före detta aktiva idrottare och föräldrar som gärna ställde upp på Esbo IF:s tävlingsarrangemang. Orsaken till det stora intresset är att man vill hålla vid liv det gamla kamratskapet från de aktiva åren i föreningen. Verksamheten har en social funktion.
Så konkluderar Christian Blomberg, som åren 1972 till 1989 var ledare för Esbo IF:s funktionärskår inom friidrotten.
Till en början var det rätt enkelt att vara funktionär. Det var ungefär bara att ta tid och mäta rätt. Men efterhand kom det nya regler och bestämmelser, en del ganska invecklade. Man blev tvungen att ordna skolning. Det blev tradition att på våren innan säsongen börjar hålla en kursdag för funktionärsstaben. Ibland hölls den på Solvalla, ofta också på Finns.
– Vanligtvis ordnade vi själv kurserna men ibland hölls de i SFI:s eller NÅID:s regi.
– Det var Nisse Lindstedt som tog initiativet till funktionärsutbildningen. Nisse hade en sådan auktoritet att han behövde bara ge en vink så ställde alla upp. Jag är tacksam över att han tog mig med. Det gav mig en meningsfull uppgift och många nya vänner.
Samtidigt som reglerna blev krångligare tog föreningen på sig allt större och betydelsefullare arrangemang såsom juniorlandskampen mellan Finland och Sverige. I arrangemangen av VM 2005 i Helsingfors hade Esbo IF ett 20-tal funktionärer på plats. Långt fler behövdes då föreningen strax efteråt var delarrangör i handikapp-EM i Alberga tillsammans med beprövade samarbetspartnerna Leppävaaran Sisu och Espoon Tapiot.
Vanligtvis var funktionärerna kompetenta att ta vilken plats som helst men man strävade efter att samma person skulle inköras på en bestämd plats. Själv fungerade Chrisse mest som domare i kastgrenar, ofta med Stig Hellman som medhjälpare.
Chrisse har ingen tävlingskarriär bakom sig. Lite stötte han kula och kastade diskus med grannen, smeden Erik Bengtsson, som bodde vid Esbo å ett stycke från kyrkan. Där församlingsgården nu står fanns förr ett sandtag, en branddepå och en liten sportplan. Här kastade man diskus och stötte kula.
Chrisse flyttade med sin familj från Pojo till Esbo på 1930-talet. Han föddes 1926 och hörde därmed till de sista som inkallades till kriget, men hann inte till fronten innan det blev fred. Därefter utbildade han sig till trädgårdsmästare. Även om han inte har märkvärdigare idrottsliga meriter deltog han i slutet av 1940-talet aktivt i ”Bubi” Zukales talkogäng som byggde sportplanen vid Fallåker. Pappan var inspektor för prästgårdens jordbruk Därifrån lånade Chrisse häst och kärra för att flytta sprängsten från övre delen av planen som fyllning ner mot ån. Från Lövkulla kom Mårten Weurlander och från Gloms Pekka Korpijaakko med sina hemgårdars hästforor. Som kanske en annan merit kan tilläggas att Chrisses son Håkan Blomberg var Esbo IF:s ordförande åren 2005-2010.
Chrisse kom många år att vara aktiv i Esbo Mellersta ungdomsförening, senare Fallåker UF och var dess ordförande åren 1962-76.
Maj-Britt Pirvola
INA ansvarade för trevnaden
Som så mycket annat kom Nisse Lindstedt också på att föreningen behövde en INA-grupp (Idrott-Nöje-Aktivitet). Han ville ha en organisation för föräldrar, äldre medlemmar och stödgrupper med betoning på social samvaro. Han önskade en damorganisation som skulle ordna fester, sköta kökssysslor vid olika arrangemang och ordna jippor som stärker trivseln och samhörigheten.
En grupp damer med Brita Strandström och Rosie Weurlander i spetsen handhade redan på 1960 -talet besspisningar vid föreningens arrangemang och tillställningar. Men, då alltid aktiva Maj-Britt Pirvola kopplades in blev INA allt mer oumbärlig. Hon värvade sina vänner Ritva Engman, Brita Nikander, Ritva Winberg, Else-Maj Kihl, Maj-Lis Tengström, Tuula Stengård, Pirjo Salmio och Anna-Liisa Blom. Där hade man en grupp som klarade av vilka festmåltider och andra arrangemang som helst. Men också enklare saker som gröten till Tomtemarshen. Den producerade INA åtminstone 15 år i följd.
Småningom gick man ihop med motionssektion och deltog bl.a. i konditionsvandringar i Danmark och på Åland.
Tillsammans med motionssektionen ordnades det 2004 en vandring i Fiskars naturskyddsområde i Köklax nedanför Esbo gård. Som sakkunnig guide fungerade Bo Ekstam från radions Naturväktarna. Ett 60-tal personer deltog.
Många minns vinterbadandet i Oitans som drog ett 20-tal friskusar, mycket tack vare att TV hakade på. Efter några år torkade vinterbadet tyvärr in.
Jag minns speciellt då vi firade Maj-Lis Tengströms och Brita Nikanders födelsedagar med att ro kyrkbåten till Hanaholmen där Nisse tog emot med skumvin på bryggan. Efteråt hade vi gemensam måltid i kulturcentret.
Firandet av födelsedagar var ett uppskattat svepskäl att träffas under trevliga omstämdigheter. Oftast var Nisse med. Ibland firades födelsedagar med dopp i isvak, ibland med vattengymnastik, vandringar eller annat liknande. Fortfarande träffas gruppen regelbundet för att fira födelsedagar i gammal stil.
Maj-Britt har ett speciellt minne av föreningens dåvarande ordförnande Kaj-Erik Lindbergs 50-års fest på Fallåker. Förutom festarrangemangen sjöngs en specialskriven visa för honom.
INA representerade till en början Esbo IF på jippot ”Kulturen vid ån” genom att saluföra Prästgårdsdrickan.