1960-talets stafettlöpare

Esbo IF har starka traditioner gällande herrarnas kvartmilsstafett. Speciellt 1960-talet och 2000- och 2010-talen har varit framgångsrika. Klubbrekordet 3.18,4 som vår stronga kvartett löpte i slutet av 1960-talet var så högklassigt, att föreningen hann vinna en bronsmedalj i FM-stafett på 2000-talet innan rekordet slogs. Detta skedde år 2006 i St.Michel av laget som tog stafettbrons. Kvartmilslöparna som på 2000-talet löpte var; Robert Rotkirch, Jan Bosas, Matti Vesterinen, Oki Vuonoranta, Max Rejström samt Tobias Öhman. Lagets styrka låg i en fantastisk positiv gemenskap. Detta gjorde, att alla kämpade och tänjde sig för lagets skull. Minst lika fin laganda kunde urskiljas hos 1960-talets kvartmilare som vi träffade i klubblokalen på Fallåker. Av dessa löpare var följande på plats: Lauri Lindström,  Aimo Mehtonen, Christer Kanerva , Kaj Widbom samt Harry Julin.

Föreningens friidrottssektion hade under 1960-talet en stark uppgångsperiod. Bubi Zukale och Nisse Lindstedt var de som genom sina egna insatser inverkade starkt för uppsvinget. De kom på ett eller annat sätt också att inverka på idrottskarriären för dessa personer vi träffade. Bubi och Nisse fick människor aktiverade att fortsätta inom föreningens verksamhet också efter sin karriär.

Lauri Lindström började idrotta som 6-7 åring på Grankulla idrottsplan i föreningens tävlingar. Lauri löpte sträckor från 100 till 800 meter. Som junior vann han FM-silver i ungdomsklassen på 400 meter. Finland representerade han i landskampen Finland – Sverige – Norge i Växsjö.

Harry Julin växte upp i en idrottstokig familj. Före det att han 1961 flyttade till Esbo IF representerade han Kiffen och Kilo IF. Under FM för ungdomar 1961 störtregnade det och banan var översvämmad av vatten. Harry var minst störd av det dåliga vädret och vann 400 meter häck på tiden 55,9. Detta gav honom landslagsplatsen som föreningens första friidrottare. Följande år tog Harry silver i ungdoms-FM trots fraktur i benet.

Föreningen hade egentligen ingen löptränare på 1960-talet och många hade inte heller personliga som nuförtiden. Kalervo af Ursin var den tiden ansvarig tränare inom SFI och ställde ofta upp på Esbo IF:s träningstillfällen för löpare. Nisse var den som lockade Harry med som löptränare. Harry var personlig tränare under hela 1970-talet. Harry fungerade som Barbro Ahonens och Mikael Udds tränare. Nämnas kan att Mikael var föreningens första representant vid EM för ungdomar. Det idrottsliga intresset har stannat i familjen, vilket bevisas genom att Harrys dotter har vunnit VM guld i Trap-skytte och tävlade i Olympiska Spelen i Sydney.

Christer Kanervas karriär startade i mitten av 1960-talet, då Nisse bongade honom på Köklax idrottsplan, då han löpte 1000 meter. Nisse lovade, att Christer kommer att i Esbo IF utvecklas och kommer med i stafettlaget. Christers tidigare förening var Kauklahden Pyrintö, i vilken hans pappa var ordförande. Pappa Keijo och båda bröderna flyttade över till Esbo IF följande år. Christer var med år 1969 i Inkeroinen, där föreningen tog trippelseger i ungdomarnas FM. Christer fortsatte efter sin idrottarkarriär som funktionär. Nisse gick en gång vid en tävling förbi höjdhoppsplatsen när Christer med hög röst ropade åt honom, akta hopparna. Nisse kom sedan efter tävlingen till Christer och sade att i dig finns det ämne och efter det skickade Nisse honom på tränar- och domarkurs. Han gick senare bl.a. internationell domarkurs och fungerade vid flera internationella tävlingar som ledande domare.

Aimo Mehtonen kom till föreningen, efter att han spelat fotboll som junior. På hösten 1961 ordnade Risto Pöntinen honom med i en tävling på 1000 meter. Fast Aimo under loppet lyfte upp en medtävlare som hade fallit, kom han ändå som tvåa i loppet. Zukale kom efter tävlingen och prata med honom och gav samtidgt en lapp i handen. Lappen var en medlemsavgiftslapp. Aimo skördade framgångar på både 400 meter som 800 meter och representerade landet i flera seniorlandskamper. En episod som skedde i stafett FM minns Aimo mycket väl. Vid FM stafett år 1971 kom föreningens lag till finalen på 4×100 meter och Aimos bakre lår skadades. Han försökte febrilt få reserven i stället på kvartmilsstafetten. Men, Aimo hamnade slutligen själv löpa både försök och final med låret tejpat. Karriären fortsatte till år 1974, varefter han också fortsatte i föreningen som funktionär. Aimo fungerade som teknisk ledare vid Kaleva Spelen i Esbo år 2009.

Kaj Widbom kom med ungefär samtidigt som Lauri. Kvartmilen (400 meter) var hans gren. Kaj vann ungdoms- FM på 400 meter tre gånger i följd och representerade Finland i landskamper fyra gånger. På kolstybbsbana gjorda rekordet 48,8 skulle fortfarande ge en topplacering i landsstatistiken. Kaj har också varit aktivt med som funktionär i föreningen.

Föreningens idrottare samlades en gång i månaden till samlänk, varefter man åt och badade bastu hemma hos någon.  Detta sammansvetsade gänget och gav en god laganda. Annars tränade idrottarna inte alltför ofta tillsammans. Tänjningar och delövningar hörde sällan till programmet under 1960-talet, som nuförtiden. Träningarna var korta och effektiva. Det var ganska ofta upp till tre lopp under samma dag, uthållighet behövdes. Verksamheten var lekmässig och med ganska låg intensitet koordinationer och muskelträningar. Träningsruscherna var mycket varierande beroende på tävlingssträckan.