Helena Åström

Rekord
10km gång 48,42

Helena Åström har varit med i vår förenings verksamhet nästan kontinuerligt i över 40 år. Helena nådde framgångar under sin karriär som gångidrottare, vann bl.a. två finska mästerskap samt representerade vårt land otaliga gånger i landskamper och fyra gånger i världscupen i gång. Efter sin egen tävlingskarriär har Helena fungerat som gångtränare, -domare och utbildare av gångdomare. Intervjun med henne föll passligt in vid Helenas födelsedag.

Helenas karriär startade i Esbo IF:s knatteverksamhet som 10 åring. Hon deltog i sin första gångtävling redan som 11 åring. Valet av gång till huvudgren skedde två år senare av en slump. Då Helena en dag kom till idrottsplanen för att träna råkade gångtränaren Pentti Tarkkanen vara på plats och Helena blev på den vägen. Grenen tog henne och Pentti blev samtidigt hennes första gångtränare.

Föreningen hade inte då ännu gångverksamhet på programmet och Helenas pappa Kurt gjorde slag i saken och grundade en gånggrupp. Gruppen fungerade i ca 15 år och Helena hörde till gruppen alla dessa år. I gruppen fanns som bäst nio gångare. Pappa Kurt hade löparbakgrund och farfar hade varit med i Esbo IF:s motionsverksamhet. Helena poängterade, att hennes pappa har haft en central och viktig roll för hennes gångkarriär och väckandet av intresset för friidrott.

Enligt Helena har Esbo IF skapat trygga och goda förutsättningar för träning. I tonårsåldern är träningsgrupperna viktiga för gemenskapen och vi-andan. Detta hjälper till att komma över tonårsåldern med ivern kvar. Helena berättade, att i hennes ungdom tävlades det mycket och i dessa tävlingar samlades poäng till föreningen i flera grenar. Hon poängterade att man inte alltid måste tävla mot varandra, det är viktigt att utmana sina egna gränser. Nuförtiden är det bra att det finns olika alternativ till att välja sig en passlig grupp, som endera är tävlings- eller motionsinriktad. Gruppen kan alltså samlas enligt målsättning. Helena ser, att föreningen borde ge möjligheter att utföra olika grenar i alla åldersklasser. Detta för att senare ha grundförutsättningar vid det egna grenvalet.

Helena har i praktiken kunnat följa med hela gångsportens utveckling. Gångsporten var i barnskor ännu på sjuttiotalet. Gången blev känd genom Reima Salonens framgångar. Under början av karriären hände det att man ställde Helena frågan, ”varför löper du så där konstigt?”. Damernas gång kom officiellt med i värdetävlingar vid Olympiska Spelen i Barcelona 1992. Före det var världscupstävlingarna de mest ansedda. Helena representerade landet också flera gånger i dessa tävlingar. Landskamperna och världscupstävlingarna har varit tävlingar som förblivit djupt i minnet.

Helenas träning utgjordes främst av gång. Träningen och gångtekniken har väsentligt förändrats och utvecklats efter Helenas karriär. Nuförtiden utför man inte långsamma långa länkar gående, utan dessa träningspass görs på cykel eller simmande. Tidigare ökade man steglängden, nu satsar man på att öka stegfrekvensen och hålla steget rullande. Vinterträningarna utfördes två gånger i veckan i Otnäs idrottshall, nu har Esport Arenan kommit med i bilden. Träningen har kunnat utföras i en mera ändamålsenlig bana, med normal banlängd. Delövningar var styrketräning och gångkonditionscirkel utan vikter. Tävlings- och toppidrottens forskningscentral (KIHU) har under de senaste åren undersökt gångens biomekanik och träningen stöder sig nuförtiden på erhållna undersökningar.

Gångkarriären tog slut vid 30-årsåldern. Därefter har Helena varit med i domarverksamheten. Hon började som gångtränare då Annika Norrman kom med i föreningens gångverksamhet. Helena samlade sedan en egen grupp intresserade gångare till vilken också hennes dotter Amanda tillhörde. Till gruppen hör för tillfället förutom Amanda, Elmo Koivunen samt Mikko Ruokolainen, som kommit med via fullvuxenidrotten. Mikko har förträffligt kompletterat herrstafettlaget i gång. Lagets målsättning är finska rekordet.

Helena hoppas få se hur långt denna grupp når under de närmaste åren. Helena berättar att hon på ett eller annat sätt kommer att vara med i gångverksamheten också i framtiden. Hon ser det som speciellt fint att det i föreningen finns många personer som sätter sin egen fritid på föreningens verksamhet och på det sättet för föreningens verksamhet framåt.