De första 100 åren

2010-talet

Barn- och juniorverksamheten blev mångsidigare och växte

Flera anställda
Föreningens verksamhet har under de senaste åren kontinuerligt vuxit och inför de ökade utmaningarna i denna stressiga värld, har föreningens satsning på anställd personal varit ett måste. Under innevarande år har Oki Vuonoranta varit heltidsanställd verksamhetsledare, Kira Kytölä deltids ungdomschef och Tinja Lindgren deltids projektarbetare. Därtill fungerar Matti Vesterinen och flera andra tränare mot en liten ersättning för att sköte tränar- och instruktörsuppgifter.

Motionsevenemang
Föreningen har arrangerat motionsevenemang ensam eller tillsammans med de andra föreningarna som tillhör alliansen. Egna arrangemang har under 2010-talet varit Kurrerundan i Grankulla på våren, Solvalla vandringarna och NouXtreme i oktober samt Tomtemarschen första advent. Tillsammans med Tapiot och Sisu har det tidigare ordnats Nice Run i juni och Esbo Strandmaraton i september. Under år 2016 föll Nice Run bort och istället ordnades ett nytt i maj i Hagalund. Evenemanget döptes till Kvällsloppet.

Stortävlingar har arrangerats
Kaleva Spelen som arrangerades år 2009 var en stor succé. Redan följande år arrangerade Esbo IF och Tapiot Elitspelen i Alberga. Arrangemangen sattes igång med buller och bång, med hopp om fina tävlingar med ekonomisk vinst. Slutfacit var dock en annan. Arrangemangen lyckades, men ekonomiskt mycket dåligt. Elittävlingar i Esbo torde för en tid ha blivit en enskild händelse. Finska friidrottsförbundet fick EM-arrangemangen år 2012. Föreningens domare och funktionärer var åter mangrant med i arrangemangen.
 


2000-talet

Föreningen växte
Esbo IF hade redan under flera årtionden vuxit, främst inom friidrott. Gymnastiksektionen hade vid ingången till 2000-talet stärkt sin position som den näst största sektionen. För friidrottens del kan man gott säga att den proffsiga verksamheten började ge resultat.
Redan på 1980-talet hade föreningen gått in för att ge små ersättningar åt tränarna för deras tränartjänster. På 1990-talet ”anställde” föreningen för första gången en koordinator för att sköta knatte- och juniorverksamheten. Efter hand utvecklades systemet mer och mer mot anställd personal.

Första heltids anställda
I början av 2000-talet gjordes det samarbete med Solvalla idrottsinstitut och Finska Friidrottsförbundet. År 2005 anställdes Glenn Lignell på heltid som ungdomstränare med stöd av Utbildningsministeriet och SUL. Detta var en viktig milstolpe i utvecklingen av föreningens friidrottsverksamhet. Glenn Lignell som hade kunskap och entusiasm fick föreningen att allt mera blomstra upp. Som fortsättning efter Glenn följde anställningen av Riitta Paasio år 2009. Under hennes tid som anställd expanderade föreningens junior- och knatteverksamhet. Verksamheten blev mångsidigare och föreningen steg upp till Top10-listan i hela landet.

Stortävlingar arrangerades
Föreningens arrangörskunskaper stod fortfarande på en hög nivå. Då Finland år 2005 för andra gången fick arrangörskapet av VM, var Esbo IF igen med. Flera domare och funktionärer från Esbo IF skötte om olika uppgifter på Olympiastadion under arrangemangen. Esbo stad gjorde igen stora investeringar för att förbättra idrottsplatserna i Esbo, då byn för idrottarna och träningsplanerna låg belägna i vår hemstad i Otnäs respektive Alberga.

EM för handikappade
I samma veva när friidrotts VM hölls på Olympiastadion år 2005 arrangerade föreningsalliansen Handikapp EM i Alberga. SUL hade erbjudit Esbo arrangemangen mot en någorlunda hygglig ersättning. Då Esbo stad ställde sig positiv till att för sin del stöda evenemanget, tog alliansen emot uppdraget. Tävlingarna startade några dagar efter VM och var ett verkligt styrkeprov för arrangörerna. Arrangemangen lyckades fullständigt och bevisade, att esboföreningarna är mycket kunniga arrangörer av stortävlingar.

Kaleva Spelen 2009
Arrangemanget av Kaleva Spelen hade varit på tapeten i Esbo under en lång tid. Redan på 1990-talet ansökte föreningsalliansen tävlingarna, men erhöll dem inte. Men, år 2007 lyckades det. Föreningsalliansen beviljades våren 2007 arrangemanget av Kaleva Spelen år 2009 på i Alberga idrottspark. Detta var en stor utmaning och möjlighet för föreningarna. Genast från början var det klart att för att arrangemangen skall lyckas ekonomiskt, och för att sätta idrottsplatserna i dugligt skick, bör staden fås med. Esbo stads insats kom att bli direkt avgörande för arrangemangets lyckande. Idrottsplanschefen Göran Ekegren fungerade å tjänstens vägnar som generalsekreterare för tävlingarna. Därtill satsade staden genom att Idrottsparken erhöll en ny beläggning (Mondo). Läktare skaffades och träningsplatser för uppvärmning byggdes. Tävlingarna lyckades utomordentligt. Man kan gott säga att det var en succé. Över 20 000 åskådare följde med tävlingarna, som var tredagars. Feedbacken efter tävlingarna var mycket positiv. Man talade om alla tiders Kaleva Spel. Tävlingarna gav ekonomiskt ett fint plusresultat, välbehövligt tillskott i arrangörsföreningarnas kassa.

Esbo Strandmaraton startade år 2008
Esbo stad fyllde 550 år 2008. Föregående år kom stadens ledande tjänstemän på tanken om att ordna ett evenemang i Esbos sköna och vackra kustområde längs med kuststråket. Staden beslöt föreslå att föreningsalliansen skulle arrangera Esbo Strandmaraton. Föreningarna tog entusiastiskt emot tanken och därmed beslöts att arrangera maraton och halvmaraton hösten 2008. Staden var starkt med om ruttdragningen och ställde arbetskraft till förfogande för att genomföra evenemanget. Genast från början lyckades evenemanget mycket bra och man beslöt göra det till en årligen återkommande händelse. Esbo Strandmaraton har med åren vuxit till näststörsta löpevenemang i landet.

1990-talet

Det satsades på ungdomsverksamheten
Föreningen fortsatte växa på 1990-talet. Friidrott, gymnastik, handboll och volleyboll var grenarna, som var mycket aktiva. I gymnastiken var som bäst över 250 personer aktivt med och juniorvolleybollen hade en kort aktiv period. Inom friidrotten anställdes en koordinator som handhade knatte- och juniorverksamheten. Koordinatorn fick en liten ersättning för jobbet. Fast lågkonjunkturen smög sig in i Finland i början på 90-talet, var man inom föreningen klart av den åsikten, att ungdomsverksamheten bör skötas ordentligt trots sparåtgärder. Sparåtgärderna får inte gå ut över ungdomsverksamheten.

Det ordnades handikapptävlingar och andra tävlingar
Esbo IF arrangerade flera tävlingar för handikappade. År 1994 var föreningen delarrangör vid V Europeiska Hjärt- och lungtransplanters tävlingar i Alberga. Också andra handikapptävlingar arrangerades. Finlandia Junior Games arrangerades för första gången 22-24 juni år 1985 och hölls därefter årligen också under 1990-talet. Esbo IF var med som delarrangör redan från början. Alberga fina stadion kom att bli huvudarena för evenemanget. Då EM i friidrott ordnades på Olympiastadion år 1994 handhade flera Esbo IF domare och funktionärer ansvarsfulla uppgifter.

Roddverksamheten
Zita och Bo Gammals hämtade roddsporten till Esbo IF år 1997. I början gällde det främst kyrkbåtsverksamhet, men efter några år breddades verksamheten till att innehålla bl.a. tävlingsrodd och. roddtävlingar för skolorna i Esbo.

Verksamhets- och användningstursavgifter
Lågkonjunkturen slog till i början på 1990-talet också inom idrottsvärlden. Esbo IF hade under årens lopp målmedvetet byggt upp en stabil ekonomi. Detta hjälpte till att föreningen klarade av de svåra åren i början av 1990-talet. Staden hade på 1980-talet gett understöd åt föreningarna genom bl.a. gratis träningsturer och olika understöd. Men, i början på 1990-talet började staden driva in hyror för tränings- och tävlingsturer och den redan generösa understödspolitiken skars ner. I slutet av 90-talet, då lågkonjunkturen hade släppt, utvecklade föreningen nya medelanskaffningsåtgärder, som bl.a. utgivningen av en egen reklamtidning. Idrottsskolan 1989-1991 som Nisse hade varit idékläckare för, var ett steg mot avgiftsbelagda träningsavgifter. De drygt 20 elever som deltog i idrottsskolan erlade terminsavgift för en yrkeskunnig och högklassig undervisning. Avgifterna för användningsturerna som i mitten av 1990-talet påsattes föreningarna och stadens minskade understöd, ledde till att föreningens tillsatte verksamhetsavgifter för knatte- och juniorverksamheten inom både friidrotten och gymnastiken. Denna åtgärd säkrade framtida verksamhetens kvalitet och möjliggjorde ersättningar åt tränarna.

1980-talet

Det tokiga årtiondet
Högkonjunkturen satte fart på verksamheten i Finland och hela världen. För Esbo IF:s del syntes det i satsning på verksamheten då resurserna hade ökat. Verksamheten utvecklades och framgångar följde. Föreningen levde århundradets bästa årtionde.

Tiina Lillak kastade VR och vann VM-guld
Årtiondes största händelse och framgång var förstås Tiina Lillaks framgångar. Tiina kastade 1982 på Tammerfors stadion världsrekord i damernas spjutkastning. Följande år, 1983 vann hon guld vid första världsmästerskapen i friidrott och 1984 olympiasilver i Los Angeles. Dessa framgångar var fantastisk PR för föreningen och kom att inverka mycket positivt på framtiden. Tiinas seger i Helsingfors räddade VM-tävlingarna och föreningens framtid.

Ärevarvet
År 1982 introducerade SUL en penningsinsamlingskampanj vid namnet Ärevarvet. Esbo IF var med redan från början och samlade in medel till föreningen och idrotten i allmänhet.

Framgångar på bred front
Flera Esbo IF:are skördade framgångar under 1980-talet. Förutom Tiina kan nämnas Reijo Ståhlberg som redan under föregående årtionde klättrade upp i världstoppen i kulstötning. Reijo vann tre gånger Europamästerskapet inomhus och kom på en hedersam fjärde plats vid OS i Moskva 1980. Gångarna Helena Åström och Monica Robertson representerade landet i flera världs-cup tävlingar och landskamper. Också flera andra Esbo IF idrottare klädde sig i landslagsdressen under 1980-talet.

Stadens understöd
Esbo stads idrottsverk startade vid ingången till 1980-talet en utveckling av föreningsstödet. Staden gav understöd för grundverksamheten, tränar-, utbildnings- och lägerverksamheten samt till internationell idrottsverksamhet. Esbo IF utnyttjade exemplariskt dessa understödsformer som kom att bli en viktig tillägg för att stabilisera föreningens ekonomi. Avgiftsfria användningsturer var också ett viktigt stöd av staden.
Staden byggde nya idrottsanläggningar

1980-talet var byggandets årtionde. I Esbo byggdes befolkningsskydd i Kannbrobacken med friidrottsutrymmen, i Väderbacken stod ett fint gymnastikutrymme klart i början av år 1984. Också andra idrottsgrenar fick utrymmen i dessa skyddsrum.
Den kanske viktigaste idrottsanläggningen för föreningen byggdes i Alberga. Idrottsplanen i idrottsparken stod klar 1982 och år 1986 åskådarläktaren samt den stora fina resultattavlan. Idrottsparken med dess då toppmoderna utrustning möjliggjorde stortävlingsarrangemang. Redan år 1983 fungerade Alberga planen liksom också Otnäs och Dalsvik som träningsplaner vid första VM-tävlingarna som hölls i Helsingfors. I samma veva fick också Köklax idrottsplan en ny Sportan-beläggning. År 1987 arrangerade föreningsalliansen FM i stafett i Alberga idrottspark.

Föreningens första anställda
Det hade inom föreningen under flera års tid diskuterats behovet av att anställa en person. Behovet var att få en person som skulle sköta föreningens löpande ärenden. Efter många om och men beslöt styrelsen att i början av år 1989 anställa Bernt Blom till uppgiften. Egentlig lön betaldes inte, men han fick en liten ersättning för att sköta sekreteraruppgifter, handha posten och fungera som en länk mellan ledningen och sektionerna.

Gymnastiksektionen grundades
Redan på 1930-talet ordnades det motionsgymnastik bl.a. i Valhalla. Gymnastik konstaterades vara en viktig träning för kroppen.
Hjördis Trygge som fungerade som lärare vid Solvalla Idrottsinstitut var orolig över att ingen gymnastik på svenska fanns tillhanda i Esbo. I slutet av 1970-talet ordnade hon gymnastikövningar för flickor och pojkar i skolor i Esboviken. Då sedan Väderbackens gymnastiksal hösten 1983 var klar att tas i bruk, föreslog hon till Esbo IF:s styrelse att föreningen skulle bilda en gymnastiksektion. Gymnastiken var från första början mycket populär och redan i slutet av 1980-talet hade sektionen vuxit till den näst största sektionen inom föreningen med över 200 medlemmar.

1970-talet

Friidrottslandskampen mot Sverige arrangerades för första gången 1970
Föreningens stronga och välutbildade funktionärsgarde som redan flera gånger tidigare arrangerat tävlingar ställdes 1970 inför en ny utmaning. Esbo Idrottsförening och Leppävaaran Sisu hade i slutet av 1960-talet ansökt om arrangemangen av juniorlandskampen i friidrott, som sedan föreningarna erhöll år 1970. Landskampen hölls på Alberga idrottsplan (gamla planen). Arrangemangen lyckades utomordentligt och därefter har juniorlandskampen nästan alltid hållits i Esbo då Sverigekampen gått av stapeln i Finland. Arrangörssamarbetet mellan Esbo Idrottsförening och Leppävaaran Sisu angående större evenemang har fortgått sedan dess.

Esbo Spelen
Då samarbetet föreningarna emellan fungerade bra kom tanken på att arrangera en egen stortävling i Esbo. År 1973 hölls Esbo Spelen för första gången. Tävlingarna hölls på Dalsviks idrottsplan. Som dragplåster lyckades arrangörsföreningarna få dubbla olympiavinnaren Lasse Viren. Tävlingarna drog hela 1500 betalande åskådare och ekonomiskt blev tävlingarna en succé. Esbo Spelen arrangerades sedan i drygt tio års tid i Dalsvik, Köklax eller Otnäs.
Träningsverksamheten utvecklades
Inom friidrotten satsades det hårt i skiftet av 1960-1970 -talen på träningsverksamhetens utvecklande. Kurser ordnades av SFI på Solvalla och Esbo IF:are var aktivt med. Föreningen hade rikligt med deltagare vid de av förbunden arrangerade A-B-C-kurserna. Idrottarna delades upp i grupper som drogs av dessa utbildade tränare. Detta var starten för personliga tränarsystemet som under årens lopp har varit mycket resultatgivande inom Esbo IF.

Solvalla Marschen
Tage Strandström och Kaj Weurlander var initiativtagarna till Solvalla Marschen. Den har under årens lopp varit känd som ett motionsevenemang tillhörande nordiska marchbuketten.

Damkommittén grundades
Föreningens damer var aktiva redan på 1930-talet. Damerna ordnade fester och spelade boboll. Damsektionen återupplivades på nytt år 1978. Sektionen fick namnet INA (Idrott – Nöje – Aktivitet). Gruppen ordnade teaterbesök, vinkvällar, utflykter och skötte caféverksamheten vid olika tillfällen.

Volleyboll med som ny gren
År 1977 hämtade två FM-spelare från Kirstibacken volleybollen till föreningen. I början var det endast herrar som bildade lag. De spelade som bäst i div II. Senare kom också damerna med i verksamheten liksom också verksamhet för juniorer.

1960-talet

Friidrotten fortsatte växa
Under 1950-talet påbörjade friidrottens utveckling gällande utövarantalet och framgångar stärktes på 1960-talet. Föreningens idrottare deltog aktivt i DM-, SFI- och FM-tävlingar. Esbo IF ordnade under somrarna verksamhet för knattar och juniorer på olika idrottsplaner, bl.a. på Köklax, Fallåker och Grankulla planerna.

Första landslagsrepresentanterna i friidrott
Harry Julin var föreningens första friidrottslandslagsman då han år 1961 representerade Finland i ungdomslandskampen mot Sverige och Norge. Harry deltog i 400 meter häck och placerade sig som sjätte med tiden 56,6. Esbo IF:s första idrottare som representerade Finland i en seniorlandskamp var Aimo Mehtonen, då han 1967 i landskampen mot Norge deltog på 800 meter. Aimo kom som sjätte i mål på tiden 1.53,8.
Andra Esbo IF:s idrottare som representerade Finland i landskamper på 1960-talet var Håkan Lindberg, Pertti Lantti, Kaj Widbom, Lauri Lindström, Rolf Englund, Stig Lönnqvist och Kimmo Jaatinen.

Nya grenar togs med på programmet
Redan i slutet av 1950-talet hade det startats en tyngdlyftningssektion på Fallåker. Tyngdlyftnings­träningarna fortsatte ända till 1964. Föreningens starka karlar uppnådde flera SFI- och DM-medaljplaceringar.
År 1963 hämtade två aktiva bowlare Rolf Fransman och Jaakko Halme bowlingssporten under Esbo IF:s vingar. Båda hade tidigare bowlat för Grankulla Bowlarna, men var annars Esbo IF medlemmar. Sektionen grundades hösten 1963 och sektionen gick genast med i seriespelen. År 1967 arrangerade föreningens bowlingssektion första internationella klubbbkamp i Hagalunds bowlinghall. Motståndare var Lidingö BK från Sverige. Genast påföljande år åkte man sedan till Sverige för utkämpa en match mot Sollentuna BK. Tiomannalagen förlorade matchen, men kampen resulterade till att de internationella matcherna har fortsatt in till dessa dagar.

Motionsidrott och friluft
Föreningen hade på 1960-talet entusiastiska personer som var intresserade av motion och friluft. Tage Strandström ordnade i början på 1960-talet vandringar i skogen med bekanta vänner och familjer. Detta var starten till att en friluftssektion grundades. Sektionen startade 1964 och det ordnades paddlingsturer, vandringar och skidutflykter för intresserade medlemmar.
Framgångar i stafettlöpning
Stafettlöpning har under årens lopp varit en populär och framgångsrik gren inom Esbo IF från 1960-talet. År 1965 tog föreningen första medaljen i FM-stafetterna. Pojkarna under 17 år tog hem bronset i svensk stafett. I laget löpte Lars Svenskberg, Alf Dahlsten, Lauri Lindström och Kaj Widbom. Efter det fortsatte framgångarna under flera års tid. I lagen som samlade medaljer på hög under 1960-talet kan nämnas Aimo Mehtonen, Harry Julin, Lauri Lindström, Christer Kanerva, Stig Lönnqvist, Krister Fallenius, Rolf Englund m.fl.

1950-talet

Under 1950-talet växte föreningen väsentligt. Från att år 1950 vara en förening med några 172 medlemmar kom medlemsantalet upp till 691 år 1957.
Grunden för tillväxten hade skapats redan på 1940-talet, men utvecklingen och förbättringen av organisationen fortsatte på 1950-talet. Sektionerna aktiverades och nya sektioner startades.
Framgångarna följde varandra och Esbo Idrottsförening befäste sin ställning som en av svensk Finlands bästa förening. Orienteringen skördade framgångar i budkavle, med bl.a. andra plats i Jukola-kavlen 1957 och landslagsmän i form av Aarno Sahramaa, Mårten Weurlander och Stig Österholm. Föreningen hörde till landets främsta inom orienteringen.
Året 1950 kom att bli start för en ny epok inom Esbo IF. Föreningens herrlag i friidrott åkte utomlands för att utkämpa en klubbkamp mot Frederiksborgs IF i Hilleröd i Danmark. Detta var starten för de internationella kontakterna till olika idrottsklubbar i de nordiska länderna under flera årtionden.
År 1958 arrangerade föreningen för första gången en FM-tävling i friidrott för damer på Grankulla sportplan, tävlingen arrangerades tillsammans med Grankulla IFK.
Fester ordnades årligen på Björkhagen och George de Godzinsky aftnar hölls för att förbättra föreningens ekonomi.
Verksamheten aktiverades under 1950-talet via det att den länge efterlängtade ”egna idrottsplanen” Köklax idrottsplan stod klar hösten 1949.

1940-talet

Verksamheten under krigsåren
Under krigsåren 1940-1944 hölls verksamheten igång, men alla SFI och distriktsmästerskap kunde inte arrangeras och det var främst juniorerna som idrottade, de äldre var ute i kriget. Många av föreningens aktiva idrottare och ledare stupade under kriget från 30 november 1939 till sommaren 1944.
Efter kriget, sommaren 1944 satte sedan verksamheten inom Esbo IF igång med entusiasm, delvis med nya krafter.

Underavdelningarna som var grunden till ett framgångsrikt Esbo IF bildades
Esbo Idrottsförenings styrelse med Harald Mattsson i spetsen förde efter kriget en aktiv propaganda för Esbo IF vid ungdomsföreningarnas möten runt om i Esbo. Det fanns ett stort intresse för idrott i byarna och man hade redan på 1930-talet bildat idrottssektioner underlydande ungdomsföreningarna. Verksamheten breddades till flera områden i Esbo.
Redan år 1939 hölls det ett möte i Esbo centrum för att bilda en underavdelning. Efter att kriget var över bidades det underavdelningar i Köklax, Bemböle, Gammelgård, Noux och Skärgården.

Framgångarna började infinna sig
Framgångar på FM- och SFI-nivå började infinna sig i slutet av 1940-talet. Första FM-medaljen som en Esbo IF:are erövrade var Eugen Svartsjös guldmedalj i ungdomarnas kulstötning år 1946. Samma år tog orienteraren Heljo Lepäsmaa vinsten i juniorernas orienterings-FM. Sedan kom det finfina placeringar på löpande band i SFI- och distriktsmästerskap.
Esbo IF växte i kapp med Esbo kommun.

1930-talet

Föreningen blev mångsidigare
Esbo Idrottsförening var igen igång på 1930-talet, aktivare än någonsin. Medlemsantalet höll sig mellan 50 – 100 personer. Det idrottades aktivt och det arrangerades sommarfester, soaréer och maskerader.
Ungdomsföreningshuset Valhalla i Köklax stod färdig 1925 och var efter det en naturlig samlingspunkt för ortens ungdomar. Esbo Idrottsförening hade goda kontakter med den lokala ungdomsföreningen. Flera av Esbo IF:s ledare spelade bl.a. teater och många möten hölls på Valhalla.
År 1934 köpte Esbo Idrottsförening travbansområdet i Köklax för att där bygga en egen idrottsplan.
Fotbollen, som redan på 20-talet hade utövats i trakten kom allt aktivare med. Det spelades på 1930-talet under flera års tid matcher mot bl.a. Masaby IK.
Orienteringen var den andra grenen som hade hittat till Esbo och Esbo IF. Grenen hade introducerats i Finland år 1934 och Esbo IF:s ungdomar övade och tävlade genast följande år i orientering i Esbo.
Friidrott och skidning fanns förstås fortfarande bland grensortimentet, men kom litet i skymundan för dessa nya grenar. Då sedan fotbollen föll platt år 1937, tog friidrotten igen överhand om verksamheten. Friidrotten gjorde fina framsteg under åren 1938 – 39, men sedan bröt kriget ut.

1920-talet

Under så gott som hela 1920-talet existerade Esbo Idrottsförening till stor del endast på papper, några sockenkamper arrangerades visserligen, men styrelsemöten och årsmöten hölls sporadiskt.
Esbo Idrottsförening var nära att upplösas i början av tjugotalet. Orsaker fanns säkert flera, en var förstås situationen i Finland, självständigheten år 1917 och inbördeskriget 1918 hade satt sina spår. Dessa händelser kom mycket olägligt ur Esbo Idrottsföreningens synvinkel. Man hade så mycket annat att tänka på i Finland, idrotten kom i bakgrunden.

Nya tag
Föreningens första ordförande tog tag i saken och sammankallade till ett föreningsmöte den 25.1.1922 i Köklax. På mötet ifrågasattes föreningens vara eller icke vara. Beslutet blev att Esbo Idrottsförening startar om, som det framkommer ur protokollet från mötet i januari 1922.
Klubbmästerskap arrangerades i terränglöpning vid Valhalla och inomhusmästerskap i stående hopp i Köklax folkskola. Den traditionella 6-kampen hölls på Köklax travbana i slutet av juli. Tävlingen var samtidigt uttagningstävlingar för sockenkampen.
Året 1929 förde med sig en ny gren inom Esbo Idrottsförening, fotboll för män. Det spelades aktivt fotboll på Travbanan i Köklax och matcher spelades bl.a. mot Masaby IK från Kyrkslätt. Ett vandringspris skaffades ”Mannen med läderkulan” som fungerade som vandringspris vid kamperna mot Kyrkslättlaget.

Göran Ekegren